Vikten och måtten var oförändrade från förra veckan, när jag passerade 5 veckor igår morse. Jag blir besviken såklart. Jag vill se resultat! Så nu gäller det att inte deppa och falla dit för frestelserna. Jag vet att jag under närmaste veckan kommer att tänka "om det ändå inte märks på vågen så gör det inget om jag tar en kaka eller smakar på glassen". Och först kommer jag tycka att det är äckligt eftersom mina smaklökar har vant sig vid mindre söta smaker. Sedan kommer munnen att vänja sig och snart sitter jag där med 200 gram ljus choklad! Och vill bara ha mer!
Nej tack! Jag vill inte hamna där. Jag har bestämt mig! Kanske är det helt normalt med en resultatlös vecka? Eller beror det kanske på att jag har haft ont i huvudet flera gånger och tränat mindre?!
Trevlig helg till oss alla!!!
Nu har suget släppt igen och jag går stärkt ur det hela. Det går att stå emot! Jag har inte heller tyck synd om mig själv i helgen- när jag har fått titta på när andra kalasar på morsdagstårta- utan jag har varit glad att slippa. Dessutom har vi ätit god mat! Till exempel rimmad, halstrad Röding på Tivedens Mat. Gott!
Superbra med en ny bok om barnmat. Jag var jätteambitiös med maten till vårt första
barn. Och jag själv mådde också bra. Barn nummer två fick nästan
bara burkar. Jag var trött och kom inte heller i form efteråt. Burkarna
berodde också på att industrin övertygat mig att de innhöll allt barnet
behövde och att jag var en för dålig kock för det! Men tänk om det har
ett samband? Jag fick i mig min beskärda del av mosad avokado med första
barnet och var inte hungrig mellan måltiderna. Medans barn nummer tvås
halvtomma burkar åkte i soporna. Då åt jag säkert godis till mellanmål
istället!
Jag önskar även att min mamma hade haft den. Smakportionerna gick säkert bra. Men när min lillasyster föddes, föddes även mitt sockersug! Jag fick glass och saft för att hålla mig lugn när syrran ammade. Förutom det rent kemiska i hjärnan skadade det också mitt förhållande till mat. För det jag lärde mig var följande: Mat använder man till tröst! Mat använder man som sällskap! Mat använder man som tidsfördriv! Jag klandrar inte min mamma men är noga med att inte göra så mot våra barn!
Jag försöker få till en bild av att mat är bränsle! Och måltiderna är något att samlas kring, hur festliga eller vardagliga de än är!
Jag fick såklart nys om boken på bloggen Ett sötare blod!
Nu har jag varit riktigt sockersugen i två dagar. Kanske PMS eller så har jag bara en sen abstinens! Jag har en känsla av att barnens lördagsgodis blir en utmaning idag. Å andra sidan kan jag inte förstå varför. När jag råkade få ris i frutti på fingret smakade det ju vedervärdigt. Och jag tror egentligen att en bit mjölkchoklad skulle smetas fast som napalm i munnen!
Jag har i alla fall mixtrat lite med sötningsmedel. Jag vet att det inte heller är nyttigt men nu har jag ju valt att inte äta socker, och inte att ta bort allt som är onyttigt. Till efterrätt igår rörde jag ihop det här:
2,5 dl vispad grädde
150 g Philadelphiaost
sötningsmedel efter smak
vaniljpulver
tvättat skal från en ekologisk citron
Det fick stå i kylen en stund. Övriga fick cheesecake- smeten på ett digestive kex. Jag åt den som den var. Riktigt gott!
I övrigt så har jag inte varit så sugen på vare sig socker eller kolhydrater tidigare i veckan som gått. Det har varit enkelt att byta ut pasta mot strimlad vitkål och ris mot avokado till exempel. Jag får i mig kolhydrater genom havregryn, nötter, bär, frukt, mjölkprodukter och grönsaker. Men jag äter mycket mindre. Jag har i och för sig rört mig mer under veckans första dagar. Jag har tränat, gått och cyklat till jobbet. Det kanske är därför jag är lite mer sugen nu? För att jag har varit för passiv!?
Sockersug! Jag har gjort slut med dig! Och jag har förklarat varför och varit ärlig! SÅ SLUTA SÖKA UPP MIG!
Att Ann Fernholms bok Ett sötare blod är utmärkt, råder det ingen tvivel om. På hemsidan finns det nu en länk för att köpa boken till ett riktigt bra pris!
Ett sötare blod!
Jag har ändrat adress idag, till en som jag hoppas passar mig bättre! Tyvärr får jag inte med mig alla nyttiga kommentarer till nya sidan. Men jag har läst och begrundat!
Idag blir det ingen analys och inga funderingar. Fyra veckor har passerat sedan starten och resultaten med måttband och våg ser ut såhär sedan förra onsdagen,
Vikt: - 500 g
Midja: -2 cm
Bredaste delen mage- rumpa: 0
Lår: -2 cm
Vad: 0
Jag har styrketränat 1 gång, gått 7 km en gång och cyklat 7 km 4 gånger.
Oj så många besökare! Jag är tacksam för det. Bloggandet ger min resa och mitt kämpande en ny dimension!
För er som är nya föreslår jag läsandet av inlägg bakifrån och framåt. Alltså med start på dag 1.
Jag
är också glad för de positiva, stödjande och nyttiga kommentarerna jag
har fått. Min inställning till bloggar är att tiden (livet) är för
värdefull för att sitta och spy galla över en bloggares inlägg. Är jag
på en sida jag inte gillar så lämnar jag den bakom mig, helt enkelt.
Imorgon
är det mät och vikt dag. Spännande men inte avgörande. Jag har förstått
att jag inte tillhör de personer som rasar i vikt! Och vinsten i mitt
huvud är avgörande just nu. Det är som om ett tomrum har bildats i min
hjärna. Som om jag hade en lob som bara kretsade kring sött! Choklad,
choklad, choklad, godis, glass och fika! När skall jag äta choklad? Hur
mycket har jag kvar? När kan jag köpa mer? Nu har jag ätit för mycket
och är trött. Nu har jag ätit för mycket och är snurrig. Nu har jag
tränat och förtjänar choklad! Nu skall jag inte äta mer. Jag kan göra
listan lång! Men det viktiga är ju att de tankarna till stor del lämnar
plats till annat. Det är som om chokladloben har (nåja nästan i alla
fall) tömts! Och de få tankar och känslor som har vågat sig in i
tomrummet är lite klarare och lite vassare! Flummigt va!?
Igår var
jag hos doktorn. Jag är ingen 1177- surfare och tror oftare att
livsstilen förändrar mer än mediciner. Men eftersom jag har en hel del
symptom som tyder på binjureutmattning beställde jag tid på
vårdcentralen. När jag förklarade för doktorn vad jag ville med besöket
gjorde han följande utlägg: Jag ser på dig att du är frisk! Alla vill
bli piggare och alla vill bli smalare. Du är kraftigt byggd och kan
förmodligen inte gå ner i vikt. Du får lära dig att leva med det!
Jag vet fortfarande inte om jag skall skratta eller gråta!
