Barnmat!

 

Superbra med en ny bok om barnmat. Jag var jätteambitiös med maten till vårt första barn. Och jag själv mådde också bra. Barn nummer två fick nästan bara burkar. Jag var trött och kom inte heller i form efteråt. Burkarna berodde också på att industrin övertygat mig att de innhöll allt barnet behövde och att jag var en för dålig kock för det! Men tänk om det har ett samband? Jag fick i mig min beskärda del av mosad avokado med första barnet och var inte hungrig mellan måltiderna. Medans barn nummer tvås halvtomma burkar åkte i soporna. Då åt jag säkert godis till mellanmål istället! 

Jag önskar även att min mamma hade haft den. Smakportionerna gick säkert bra. Men när min lillasyster föddes, föddes även mitt sockersug! Jag fick glass och saft för att hålla mig lugn när syrran ammade. Förutom det rent kemiska i hjärnan skadade det också mitt förhållande till mat. För det jag lärde mig var följande: Mat använder man till tröst! Mat använder man som sällskap! Mat använder man som tidsfördriv! Jag klandrar inte min mamma men är noga med att inte göra så mot våra barn!

Jag försöker få till en bild av att mat är bränsle! Och måltiderna är något att samlas kring, hur festliga eller vardagliga de än är!

Jag fick såklart nys om boken på bloggen Ett sötare blod!